Igår skulle Vincent kastreras, en operation jag dragit på länge och varit i valet och kvalet om jag ska göra överhuvudtaget. Vincent är ju 7 år och jag har inte haft några större problem med honom som hanhund. Men i och med att vi skaffat en tikvalp så kändes kastreringen ändå som det rätta valet i slutändan.

Ja kastrering blev det och veterinären ringde några timmar efter det att jag lämnade honom och berättade att allt var klart och att jag kunde komma och hämta honom. Allt frid och fröjd och jag åkte ifrån jobbet för att hämta min lilla älskling.

Där tog friden slut och det jag möttes av direkt när jag kom var en stressad veterinär som berättade att Vincent fått en blödning och att hon behövde lägga ett förband. När jag mötte Vincent fick jag en smärre chock. Han var helt annorlunda, antagligen fortfarande drogad, men hade en blick som jag aldrig förut sett hos honom. Han kände inte igen mig, morrade och var helt frånvarande och så bara rann det blod från honom. Jag mår illa när jag tänker på blodlukten i rummet, det var vidrigt!

Veterinären försökte lägga om ett förband på honom medan jag fick hålla i min vettskrämda hund som inte ens kände igen mig... I det läget forstod jag fortfarande inte att läget var så akut utan kände mig lugn i och med att veterinären inte verkade tycka att det var så allvarligt. Men när hon föreslog att jag kunde lämna kvar honom om jag tyckte det var läskigt att ta hem honom bestämde jag mig för att han inte skulle vara kvar där utan att jag skulle ta honom till ett djursjukhus. Under den lilla tid jag var hos veterinären blev Vincent så mycket sämre. Hans tandkött var alldeles ljust, nästan vitt och han blev bara svagare och svagare...

Jag lindade in Vincent i hans älsklingsfilt och la honom i framsätet. Satte på stolsvärmen så han inte skulle bli så kall... Sjukhuset i Södertälje var stängt så det var till Södra djursjukhuset i Stockholm som gällde. Vet inte riktigt hur jag lyckades ta mig dit, har inget minne av färden mer än att jag såg min hund bara ligga där med öppna ögon, en helt apatisk blick som inte blinkade eller reagerade när jag pratade med honom... Pratade med honom hela tiden i vilket fall som helst för jag tänkte att han kanske hör mig även om han inte reagerar på det. Gav honom de kommandon jag ger ute på agilityplan och bara på hans älsklingshinder i hopp om att han skulle kämpa lite till, och inte ge upp innan vi hade kommit fram till sjukhuset...

Väl framme vid djursjukhuset mötte personalen mig i dörren. De var förvarnade om att jag skulle komma med en hund som höll på att förblöda. De ledde snabbt in mig i ett av akutrummen och där började de ge honom dropp och tog en första koll på hur han mådde. Han fick inte vara kvar där länge utan transporterades ganska fort till operation där de skulle öppna upp honom och försöka stoppa blödningen.

Operationen gick bra och veterinärerna lyckades stoppa hans blödning. Vincent hade dock förlorat väldigt mycket blod och var i mycket dåligt skick. De gav honom en blodtransfusion och blodersättningsmedel och la in honom på en intensivvårdsavdelning. Veterinären ringde mig och förklarade att operationen hade lyckats men att det inte gick att säga hur det skulle gå för Vincent. Han är väldigt dålig och läget är kritiskt är ord jag fortfarande hör inom mig...

Idag är det lördag och Vincent ligger fortfarande kvar på djursjukhuset. Jag har inte hört någonting idag om läget och jag tror att det är positivt då de bara skulle ringa om läget hade försämrats. Mellan kl 11-14 kommer de ringa mig och berätta hur han mår, och ringer de inte innan det så borde han ju fortfarande vara vid liv och i alla fall inte må sämre än vad han gjorde när jag pratade med veterinären vid 17-tiden igår...

Just nu lever jag på orden en veterinär gav mig när han skulle få lugnande när han drog ut tänder för några år sedan. De skulle ge honom lugnande och de fick ge honom en dos för en hund som väger ungefär 25 kg. De sa att "vilken otroligt envis hund du har, han kämpar emot ända in i det sista och en sådan hund kommer  inte ge upp i första taget om han blir sjuk"

Snart bär det iväg till Aldal för sista klickerkursdagen. Igår var det riktigt kul och Vincent var helt suverän att träna med. Han var på sitt bästa träningshumör och var pigg och alert under hela dagen.

Idag tänkte jag ta med mig Dolly också. Tog inte med henne igår för trodde vi skulle göra saker som hon ännu inte kan vara med på men Hanna, instruktören, sa att alla kan vara med och man jobbar utifrån den nivå man ligger på. Så idag blir det alltså träning med båda dogsen! :)

Hade hoppats på att få med Riku och därmed lite fotografering, men det lär ju knappast gå... Han är måttligt intresserad av just hundträning. Han gillar att kela och leka med dem, men själva träningsbiten står han gärna över...

Idag har vi lämnat Dolly och Vincent ensamma i ungefär 1,5 h. För Vincent är det förstås ingen match, han kan ju vara ensam, men för lilla Dolly var det nyttig träning. Tror det har gått bra. Det är ju lite svårt att veta när man inte är hemma och inte har riggat någon övervakning av dem :)

Hundarna var i alla fall tysta innan jag gick in genom dörren. Smög upp i trappen så de inte skulle höra att jag var på väg och så stod jag och lyssnade ett tag. Inte ett ljud från lgh och det kändes skönt! :) När jag däremot kom in blev det desto mer ljud... Dolly skäller i så hög ton att det riktigt skär i öronen och när hon väl börjar slutar hon inte i första taget... Vincent skäller ju han med men slutar så fort jag kommer in genom dörren och stängt den. Vet inte hur man tränar bort just det skällandet, men försöker vara så neutral som möjligt och inte göra så stort väsen av det hela. Försöker liksom avdramatisera lite.

Idag på promenaden kom det en löst springande schäferhane mot oss i full fart! Jag fick lite panik och skrek NEJ typ 10 gånger :). Kände att det här kommer gå åt helvete! Inte så mycket för Dollys del som kanske inte retar upp en schäferhane men för Vincent som haft sådan otur med påhoppande hundar. Han hatar när stora hundar rusar emot honom och han välkomnar dem INTE! Alltså stor risk för bråk! Med två hundar ihopsnurrade i sina koppel (Vincent och Dolly) lyckades jag dock skrämma bort den andra hunden som stack tillbaka in på sin tomt igen! Blev lite skakis efteråt. Hatar när lösa hundar, speciellt större, rusar emot oss fullt skällande och attackberedda. Vet att jag har blivit lite fjantig och lite "tantig" Typ har börjat lyfta upp Vincent när det kommer hundar lösa emot honom. Det värsta man kan göra om man vill ha en hund som är rädd för andra hundar,jag vet,  men jag får liksom panik nuförtiden och  bara lyfter upp honom... Han har blivit påflugen lite för många gånger och jag vill inte riskera något längre! Nu är det ju lite svårare att lyfta upp två hundar så jag får väl börja tuffa till mig och skrämma bort dem istället.

Min värsta mardröm är att det ska komma en lös "kamphund" emot oss. Det finns nämligen lite FÖR mycket hundar av den typen med fel förare här omkring... Nu retar jag säkert upp en del och jag vill inte klaga på hundarna  i sig egentligen utan jag känner flera trevliga sk "kamphundar". Problemet börjar när det är fel folk som skaffar dessa hundar och dessutom har hundar som kanske inte kommer från sunda linjer... Ja i vilket fall som helst vill jag inte möta någon lös sådan när jag är ute och går med mina hundar!

När jag är som nojjigast brukar jag tänka ut vart jag ska göra av mina hundar ifall jag ser någon lös hund. Typ tänker så här: Om det kommer en lös hund nu då kan jag lyfta över hundarna på tomten där borta, de har ett staket... Eller om det kommer en lös hund nu sätter jag upp hundarna på det där taket, då kanske den lösa hunden inte kommer åt dem...

Låter lite skadat att jag tänker sådär, inser det nu när jag läser det jag skrivit... Vet inte varför jag har blivit såhär, tänkte verkligen ALDRIG så här förr!! Kanske har det att göra med att jag inte bodde här förut utan på landet och det typ inte fanns så mycket läskiga hundar... Eller i alla fall inte vad jag visste om :)

Va skönt det är med varmare väder och lite vårkänslor i luften. Jag tycker allt känns så mycket enklare när det är sol och inte så kallt! :)

Riku tog med sig hundarna i bilen idag och jag tog med dem hem när jag slutade. Riku börjar jobba 15:00 och jag slutar jobba 15:00. Eftersom det brukar vara Riku som tar bilen på kvällarna passar jag på att cykla till jobbet, och cykla hem med hundarna efter jobbet. Det är ungefär 6 km och det blir en perfekt tur för Vincent att springa! Dolly får sitta i hundväskan som jag placerar i cykelkorgen. Det fungerar alldeles utmärkt och Dolly är i stort sett nöjd med att sitta där och kika ut i luftdraget :)

Väl hemma har vi tränat lite på det vi ska kunna till helgen. Dolly lyckades faktiskt snurra idag, men fick bara till det en gång så tror inte hon fattade riktigt. Men hon har klart gjort framsteg i "snurra" träningen och det är riktigt kul att klickerträna henne. Hon svara så fort på den typen av träning. Det hon tycker är roligast nu är att stå på en låda med alla fyra tassarna. Hon blir helt överlycklig när vi tränar detta och idag avancerade vi till att hon ska stå på en fiskbulleburk med alla fyra tassarna. Hon lyckades med det nästan på en gång, men hon har lite svårt att hålla balansen... Vi jobbar vidare på det och snart har hon säkert lärt sig balansera bättre.

Vincent kan nu snurra runt mitt ben 2 varv och det börjar gå fortare och fortare. Har inte satt någon signal på detta än, vet inte riktigt vad jag ska kalla det... :) Bakdelsträningen går också bättre och bättre. Han har börjat fatta vad det är frågan om och gör inte så mycket överslagshandlingar längre. Han har dock fortfarande svårt att hitta burken med baktassarna men att det är något med tassarna där bak verkar han i alla fall ha fattat för han lyfter dem hela tiden :)

Nu är det snart tvätttid som gäller och därmed lite ensamhetsträning av Dolly! :)

Dagen har vigts åt tapetsering och fotografering. Jag har haft en riktigt skön helg och både Riku och jag har varit hemma utan några inbokade saker, riktigt soft alltså!

Hundarna har varit lugna och snälla och jag känner mig utvilad! :)

Tänkte inte skriva så mycket idag, utan avslutar med lite bilder från dagen...

Oj vad tiden går och det känns som att jag inte hinner med någonting!! Hatar när jag har för mycket att göra att det knappt känns att man kan andas... Men har gjort lite prioriteringar så det börjar kännas bättre.

Hemma klicker vi vidare och Dolly har redan, efter bara ett träningspass efter helgen, satt upp både bak- och framtassar på en burk. Hon är superduktig och rolig att klickerträna.
Med Vincent går det inte lika bra just med tassar på burken. Han fastnar i ett krafsa beteende och blir helt frenetisk. Men jag försöker behålla lugnet och tillslut så upphörde faktiskt krafsandet och han satte upp en framtass på burken lugnt. Klick och massor av beröm så träningen går framåt även där. Det viktigaste är att han blir aktiverad och det blir han verkligen. Han tänker massor! Bakdelssträningen går också sakta men säkert "framåt" för hans del. Han lyfter på ett bakben nu. Nuddar dock inte skålen han ska upp på men det är inte det viktigaste just nu. Han börjar ju fatta att det är något med bakbenen och det är bra det!

Ensamhetsträningen med Dolly går däremot inte så jättebra. Hon vill inte gärna bli lämnad om jag så bara går ut med sopporna i max 1 minut.... Måste jobba med det här lite extra nu känner jag. Har varit lite dålig med den träningen... Hon kommer att börja få vara själv 1 timme från och med vecka 14 och det är ju skönt om hon klarar detta utan att få panik! I maj kommer hon behöva vara själv i ungefär 3-4 timmar och då måste det ju fungera!!! Men ska inte oroa mig för saker som inte är har kommit än... Just nu är hon ju inte själv och jag har alltså 3 veckor kvar att träna innan hon blir själv i 1 timme om dagen. Ikväll har jag tvätttid och då ska jag passa på att träna henne. Det blir ju många vändor ner till tvättstugan och det handlar ju bara om några minuter så perfekt träning alltså!

Igår klipptes det klor och det är bara frid och fröjd numer. Dolly ligger alldeles stilla i mitt knä och jag kan klippa i lugn och ro utan att hon sprattlar. Det är kul att klippa klor tycker jag så det är skönt att detta fungerar så bra. Mina hundar får sina klor klippta minst 1 gång i veckan, gillar inte när det är för långa klor på hundar. Det ser mycket trevligare ut med kortklippta och välskötta klor! Att det sen är så kul att klippa gör ju att jag ibland klipper så ofta att det inte finns så mycket att klippa på klon. Men det går alltid att finpusta lite :)

Idag blir det schamponering av Vincent. Schamponerar han väldigt sällan nu. Veterinären sa ju att jag skulle schamponera honom med Pyoderm varannan vecka hela livet ut, men jag tycker inte det behövs längre. Han har inte fått tillbaka sina hudinfektioner och han har en väldigt blank och fin päls och hud.

Är helt slut i huvud och kropp efter en hel dags klickerkurs!! Kursen har varit superkul och lärorik. Jag hade ju med mig båda hundarna idag eftersom Riku är på kryssning. Från början var det tänkt att jag skulle gå med Vincent men i och med att båda hundarna fick följa med var det faktiskt mest Dolly jag tränade med. Hon var verkligen superduktig hela dagen idag. Jag är imponerad av den lilla damen som skötte sig så fint. För det första så var det mest nytt för henne. Ridhus, hästar och en massa hundar på en och samma gång. Dolly var glad och fartig hela tiden och klararde övningarna galant. Det märks att jag klickat in henne från början för hon är riktigt tacksam att köra med. Hon försöker hela tiden komma på vad hon ska göra och är enklare än Vincent många gånger i det avseendet. Han kan bli lite låst om han inte dirket fattar vad det är vi ska göra och försöker inte så mycket då utan blir lite passiv eller ointresserad. De sista timmarna fick Dolly vila och snälla Claes tog med henne in i det varma huset som ligger på gården. Där hade de lekt och sovit en stund på en madrass! Tack snälla Claes för hjälpen!!

Vincent var också duktig idag. Låg snällt i buren när jag tränade med Dolly och var duktig på övningarna. Det mesta har vi ju tränat tidigare, men en del grejjer har vi kört fast på och det var bra att få lite hjälp och inspiration i de momenten.

Hanna Schnackenburg var en kul och bra instruktör och jag ser redanframemot nästa kurstillfälle som är den 22-23 mars. Fram tills dess ska vi ha övat in en "cirkuskonst" Dolly ska få lära sig snurra och Vincent ska få lära sig snurra runt mitt ben 2 varv. Ska bli kul att lära in!

Nu är det soffan och tv tittande som gäller. Jag tror vi alla är trötta efter dagen så det blir nog ingen svår övertalning att ligga still i soffan och sova med mig :)

Hänt i veckan...

• Dolly fick sin 12 veckorsspruta igår och skötte sig alldeles utmärkt! Inte ett pip och när veterinären pratade med henne sprang hon fram över undersökningsbordet och pussade henne på munnen. Veterinären fick också kika i Dollys mun utan några protester. Vi fick beröm för Dollys duktiga uppträdande och jag berättade att visa tänder och sådant är saker som ingår i Dollys vardagsträning, alltså inget konstigt med det inte! Måste också passa på att nämna att Dolly inte längre protesterar vid kloklippning!! Nu ligger hon snällt i mitt knä och låter sina klor klippas!! Duktiga duktiga Dolly!!

• I går ringde Lena mig och frågade om jag och Vincent ville ta en promenad med henne och Lego! Ville vi självklart och det var underbart skönt att komma iväg på en långpromenad, och det kändes bra att Vincent fick göra något kul även han. Vi lät hundarna springa lösa i stort sett under hela promenaden och jag tror Vincent tyckte det var skönt att få vara lite ensam, utan Dolly, för ett tag. Promenaden tog ungefär 1 ½ timme och både Vincent och jag var trötta efteråt. Vincent var extra trött för han var en aning olydig och jagade 4 rådjur under några minuter i skogen... Ja vad säger man, typiskt Vincent...

• Idag bar det iväg igen med Lena och Lego och idag fick även Dolly hänga på och träffa Lego. Det gick riktigt bra, hon lekte med honom och tyckte nog han var en rätt kul prick. Hon verkade i alla fall inte ett dugg rädd för honom utan hängde och bet lite i hans halskinn, precis som hon gör med Vincents skinn... Dolly fick dock, till hennes förtret, inte följa med på promenaden efter bus på gräsmattan utan hon fick följa med Claes in och busa. Hon hade inte varit helt nöjd med detta utan saknade oss en aning. Men är man liiiten så är man och då kan man inte följa med på långpromenader med de stora hundarna.
  Promenaden idag bar iväg över isen på Måsnaren. En riktigt härlig promenad där Vincent kunde springa lös hela tiden! Vi var nog ute 1 timme i alla fall och jag var så där härligt rosig om mina kinder när vi kom hem!