Vi börjar bli friska igen. Vincent har dock fortfarande ont och jag vet inte riktigt om jag tycker tassen läker så bra. Får hålla lite koll och om det blir nödvändigt åka tillbaka till veterinären. Vincent är oturen själv.

Har inventerat hundgarderoben och tvättat alla täcken. Vincent har 7 täcken! och Dolly 4. Sydde om Dollys täcken lite. Förra året fick jag meka lite så det passade och bestämde att det nu får vara nog med halvlösningar och symaskinen åkte fram. Åh känner mig så duktig när jag syr och nu passar även täckena till Dolly. Hon har fått ärva två täcken av Vincent som av naturliga själ behövde justeras och så fick jag finjustera hennes nyinköpta lite. Nöjd.

Kom på en positiv grej med att bo högst upp utan hiss. När det är blött och regnigt ute och hundarna är skitiga hinner de nästan bli torra och någorlunda rena innan vi kommer in. Ja menar den värsta skiten ramlar ju av i trapphuset! Ska tänka på det i höstrusket. För övrigt trivs jag rätt bra här i vår lägenhet. Tror nog jag vill bo kvar ett tag till. Pratade med grannfrun som bott här sedan huset byggdes och klarade hon trapporna med två barn i alla år borde väl jag klara något år med ett barn?! Herregud det är ju inte ens jobbigt att gå i trapporna.

Vi är sjuka och skadade familjen just nu. Den enda som är helt kry är Dolly-bus. Vincent är sydd i tassen och är allmänt ledsen över att behöva gå med tratt på. Elma är ledsen och fasligt förkyld. Livet leker inte alla dagar. Riku och jag är också lite krassliga och vi har intagit soffläge. Om någon dag är säkert allt lite bättre igen.

Idag har Elma ätit lite gröt och jag tror hon gillade det. Igår fick hon lite mosad potatis och grimaserade illa. Hon börjar bli stor nu. Det är helt underbart att vara hemma och nu händer det så mycket hela tiden. I början var allt så nytt och jag kunde inte riktigt njuta på samma sätt som nu.

Sitter och slösurfar lite. Elma sover gott efter vår promenad. Tittar lite på kläder till henne. De här mössorna från Geggamoja är fina tycker jag. Vet inte vilken färg bara...

Lördag

Officiell agilitytävling med Vincent i Flen. Usch vad nervöst det är att tävla när jag inte tävlat på länge. Men det är bara att ta tjuren i hornen och ge sig iväg! Väl på tävlingsplatsen kändes det bättre och jag kunde starta med Vincent utan att vara alltför nervös. Däremot överladdad. Vincent skötte sig bra på plan. Han satt still i starten och följde min virriga handlign så gott han kunde. Jag stressade i min handling, var forcerad och det resulterade i att Vincent rev alltför många hinder. Ja ja, vet ju varför. Det viktigaste av allt var att jag hade kul på planen. Vill komma igång och tävla nu och det är det som är det viktigaste känner jag! Nu ska vi komma igång igen, Vincentgubben och jag!!

Måndag-Agilityträning med Dolly-bus.

Dolly verkar ha förstått att agility är kul!! Har Mandis att tacka för detta. V'ärdeträningen på hopphinder har verkligen gjort sitt. Vi tog vid där vi slutade sist. Raksträcka med hopphinder-tunnel-hopp och så höger- eller vänstersväng efter detta. Tränade lite slalom också. Dolly är duktig. Vi avancerade till 8-pinnars slalom och hon tar det fokuserad och med hyfsad fart! Vi avslutade träningen med en hinderraka bestående av hopphinder. Dolly hade bra fart och tryck!! Jippie!!

Shit imorgon är det agilitytävling med Vincent. Var evigheter sedan vi tävlade sist, tror nästan ett helt år!!! Är pirrig och nervös, men intalar mig att det ska bli kul! Vincent kommer i alla fall ha superkul och det är ju mycket därför jag håller på med agility.

Japp då har jag skaffat mig en ny hårfärg. Typ mökrbrun med lite mahognybruna-/ kopparskiftningar. Väldigt mörkt och väldigt ovant. Men gillar att vara brunett!

Igår blev det lite agilityträning på klubben. Jag tränade Vincent och Lena och jag byggde upp en bana, klass 1. Vet, Vincent borde kanske träna lite svårare, men jag kan säga att den banan inte var lätt!! I alla fall inte för oss. Mycket raksträckor och efter dessa lite svåra byten där jag inte hann med alls!! Men kul att köra en hel bana igen och Vincent är suverän. Jag hinner dock inte med honom riktigt och måste jobba med min handling. Dolly fick följa med och busa med Legobus i skogen en stund innan träningen men det blev ingen träning för hennes del. Henne tar jag mig an på onsdag, hemma hos Mandis.

Läste detta på Hanna Rosells blogg, för övrigt en riktigt bra blogg! Det är inte Hanna som skrivit detta utan Underbara Clara. Jag kopierar rätt av. Det var lite det här jag försökte få fram tidigare i bloggen. Utan att lyckas. Det där om att jag mest fastnat för idén om att vi måste ha hus, mer än att vi verkligen vill ha hus. Äh, läs nedan i stället så fattar ni bättre.

Den vanligaste fällan som folk som väntar barn går i är konsumtionsfällan. När någonting nytt och kanske lite skrämmande händer i ens liv så är instinkten att konsumera. – Jaha vi ska ha barn. Jamen då måste vi ha ett hus eller i alla fall en större lägenhet.

Är inte det konstigt resonerat så säg? Ett barn behöver inget hus, det är ju bara 40 cm stort ungefär. Rätt länge klarar sig barn utan hus. Ja hela livet faktiskt. De som inte klarar sig utan hus är föräldrarna.

Vi höll själva på att gå i samma fälla nu när jag är gravid. – Åh  nu måste vi ha ett riktigt badrum. Jag orkar inte duscha i källaren en enda dag till.  Och vi har ju ingen plats för skötbordet, voj voj, det får bli akut badrumsbygge. Vi får låna pengar! Paniken kom som ett brev på posten. Tills jag mindes att en liten unge får plats i diskhon i köket. Den behöver inget badkar. Den enda som behöver badkar är jag.

Det värsta med det här ängsliga konsumtionsbeteendet är att man drar på sig ökade utgifter när man egentligen borde snåla. För att inte behöva jobba som galningar under de jobbiga småbarnsåren. Och vem brukar få jobba mest? Jo pappan, för med ett nytt hus och en ny bil är det ju dumt att pappan tar ut så mycket barnledighet för det tjänar man inte på ekonomiskt.

Så åker jämställdheten och de goda föresatserna ut med badvattnet…och babyn med om man har otur