Idag har Elma och jag varit och tittat förbi jobbet. Tror hon tyckte det var spännande att vara på sjukhuset och titta på så mycket folk. Vi stannade över lunch och det var kul att vara där. Nästan lite sugen på att skriva några journaler. Det är ju inte så långt kvar nu och dags för Riku att axla hemmarollen.

Alltså shit vad tomt det är utan hundar. Vad gör folk på dagarna som inte har hundar? Visst det är väldigt skönt att slippa härja ut tidigt på morgonen och sent på kvällen, men annars vet jag inte om jag tycker det är så värst kul att vara hundlös några längre stunder. Fast jag har passat på att göra sådant jag inte annars känner att jag hinner, som att hälsa på jobbet till exempel. Och det är skönt att åka iväg och slippa stressa hem till hundarna. Fast den där stressen sitter liksom i ändå och jag har fått påminna mig själv flera gånger idag om att jag inte har bråttom hem. En annan udda grej var att låsa dörren vid typ 14 och tänka att - lika bra jag låser, ska ju inte ut något mer idag. Att promenera utan hundar känns ungefär som att spela fotboll utan boll.

Vet inte vad som hänt, jag är så förbaskat seg och har precis noll inspiration till att göra någonting. Har jag blivit förslappad?! Är jag bara trött?! Går som i en bubbla och kommer inte ur den känns det som. Nästan precis allting tar emot, promenaderna, aktiviteter. Det är så illa att det faktiskt tar emot att duscha och göra sig iordning sig på dagarna. OK, socialen behöver inte ingripa. Jag duschar. Jag aktiverar Elma och hundarna för flera promenader varje dag. Men det är den där känslan av att vara helt off. Den har bitit sig fast liksom. Och den stör så in i norden.

Antar att det är så här det är att ha barn, sjukdomarna avlöser varandra. Är det inte förkylning så är det magsjuka. Gilla läget känns det som. Just för tillfället är det förkylning och den förbaskade hostan är åter tillbaka. Hon kan inte sova när hon hostar och jag har precis plockat upp henne ifrån sängen efter ett försök till att få henne att sova...

Imorgon åker Riku till Italien och vi blir själva i fyra dagar. Snälla svärföräldrar tar hundarna hundarna under tiden och det underlättar så mycket. I och med att vi bor i lägenhet måste Elma med ut varje gång det ska kissas hundar och det är jobbigare än vad man kan tro, på fjärde våningen utan hiss.

Nu ska jag försöka få damen att sova, blir nog i mitt knä så jag kan stoppa in nappen efter hostningarna. Störst chans att lyckas så tror jag.

Dagarna går och det blir väldigt lite bloggande. Ogillar själv bloggar som aldrig uppdateras och så är jag inte ett dugg bättre själv. Till mitt försvar kan jag bara säga att datorn jag skriver vid förtillfället är stationär och det blir väldigt lite tid framför den. Eller spontana stunder med datorn i knät existerar inte för tillfället.

Under bloggtorkan har vi varit på en minitripp till Skåne för begravning av farmor. Jag har på detta även varit magsjuk. En riktig vinterkräksjuka. Usch. Nu hoppas jag att vi är friska och att Elma vill äta lite mat. För tillfället går typ bara ersättning ned i hennes mage. Vanlig mat totalvägrar hon och likaså välling. Gröt går ned halvdant. Ja ja, antar att det hör till och jag är ju inte heller speciellt sugen på mat ska jag erkänna.

Min telefon är för tillfället på villovägar. Den glömdes kvar i Skåne och jag hoppas på att få återse den i veckan. Riktigt jobbigt att vara utan. För att inte tala om alla telefonnummer jag saknar. Jag har alltså inte struntat i att svara på eventuella samtal eller sms ifall någon känner sig bortglömd.