Direktlänk till inlägg 28 mars 2009
Igår skulle Vincent kastreras, en operation jag dragit på länge och varit i valet och kvalet om jag ska göra överhuvudtaget. Vincent är ju 7 år och jag har inte haft några större problem med honom som hanhund. Men i och med att vi skaffat en tikvalp så kändes kastreringen ändå som det rätta valet i slutändan.
Ja kastrering blev det och veterinären ringde några timmar efter det att jag lämnade honom och berättade att allt var klart och att jag kunde komma och hämta honom. Allt frid och fröjd och jag åkte ifrån jobbet för att hämta min lilla älskling.
Där tog friden slut och det jag möttes av direkt när jag kom var en stressad veterinär som berättade att Vincent fått en blödning och att hon behövde lägga ett förband. När jag mötte Vincent fick jag en smärre chock. Han var helt annorlunda, antagligen fortfarande drogad, men hade en blick som jag aldrig förut sett hos honom. Han kände inte igen mig, morrade och var helt frånvarande och så bara rann det blod från honom. Jag mår illa när jag tänker på blodlukten i rummet, det var vidrigt!
Veterinären försökte lägga om ett förband på honom medan jag fick hålla i min vettskrämda hund som inte ens kände igen mig... I det läget forstod jag fortfarande inte att läget var så akut utan kände mig lugn i och med att veterinären inte verkade tycka att det var så allvarligt. Men när hon föreslog att jag kunde lämna kvar honom om jag tyckte det var läskigt att ta hem honom bestämde jag mig för att han inte skulle vara kvar där utan att jag skulle ta honom till ett djursjukhus. Under den lilla tid jag var hos veterinären blev Vincent så mycket sämre. Hans tandkött var alldeles ljust, nästan vitt och han blev bara svagare och svagare...
Jag lindade in Vincent i hans älsklingsfilt och la honom i framsätet. Satte på stolsvärmen så han inte skulle bli så kall... Sjukhuset i Södertälje var stängt så det var till Södra djursjukhuset i Stockholm som gällde. Vet inte riktigt hur jag lyckades ta mig dit, har inget minne av färden mer än att jag såg min hund bara ligga där med öppna ögon, en helt apatisk blick som inte blinkade eller reagerade när jag pratade med honom... Pratade med honom hela tiden i vilket fall som helst för jag tänkte att han kanske hör mig även om han inte reagerar på det. Gav honom de kommandon jag ger ute på agilityplan och bara på hans älsklingshinder i hopp om att han skulle kämpa lite till, och inte ge upp innan vi hade kommit fram till sjukhuset...
Väl framme vid djursjukhuset mötte personalen mig i dörren. De var förvarnade om att jag skulle komma med en hund som höll på att förblöda. De ledde snabbt in mig i ett av akutrummen och där började de ge honom dropp och tog en första koll på hur han mådde. Han fick inte vara kvar där länge utan transporterades ganska fort till operation där de skulle öppna upp honom och försöka stoppa blödningen.
Operationen gick bra och veterinärerna lyckades stoppa hans blödning. Vincent hade dock förlorat väldigt mycket blod och var i mycket dåligt skick. De gav honom en blodtransfusion och blodersättningsmedel och la in honom på en intensivvårdsavdelning. Veterinären ringde mig och förklarade att operationen hade lyckats men att det inte gick att säga hur det skulle gå för Vincent. Han är väldigt dålig och läget är kritiskt är ord jag fortfarande hör inom mig...
Idag är det lördag och Vincent ligger fortfarande kvar på djursjukhuset. Jag har inte hört någonting idag om läget och jag tror att det är positivt då de bara skulle ringa om läget hade försämrats. Mellan kl 11-14 kommer de ringa mig och berätta hur han mår, och ringer de inte innan det så borde han ju fortfarande vara vid liv och i alla fall inte må sämre än vad han gjorde när jag pratade med veterinären vid 17-tiden igår...
Just nu lever jag på orden en veterinär gav mig när han skulle få lugnande när han drog ut tänder för några år sedan. De skulle ge honom lugnande och de fick ge honom en dos för en hund som väger ungefär 25 kg. De sa att "vilken otroligt envis hund du har, han kämpar emot ända in i det sista och en sådan hund kommer inte ge upp i första taget om han blir sjuk"
Jag har börjat blogga på www.minasmaojag.wordpress.com Fortsätt gärna följa mig där. ...
Konstigt att det kan kännas som semester när man bara haft en aktivitet inbokad efter jobbet och bara jobbat 7-16 varje dag. Men så känns det. Tycker förövrigt att mitt jobb är roligt, kanske inte har framgått så tydligt i tidigare inlägg. Mest greje...
Att jag alltid glömmer att jag allergisk mot gräs. Nyser som aldrig förr. Fick i alla fall klartecken från bm att det är ok att ta Zyrlex, ska införskaffas idag. Nu är det jobb som gäller och det känns på något sätt lite lättare när de flesta andra o...
Synd att man har jobbat en fredag som denna, men nu är jag i alla fall hemma och har precis ätit en god middag med klyftpotatis och biff. Imorgon ska jag, hundarna och Elma till hundklubben och förbereda söndagens kringlancup. Hoppas min rygg håller ...
I helgen var det Agilitytävling i Flen. Vincent var duktig i hoppklasserna och nollade ett lopp. Dolly helt ok i agilityklassen. Hon orkade inte fokusera i hoppklassen och där var det inte någonting som stämde, men bara att ta nya tag! Idag värker mi...